- bekatu
- [from Lat. "peccatu"] iz.1. Kristau. sin; \bekatu buruak mortal sins; \bekatu arin venial sin; \bekatu larri {deadly || mortal} sin; heriozko \bekatu deadly sin; jatorrizko \bekatu original sin2. (akats) apparent fault; hain merke saltzeko, \bekaturen bat dauka kotxe horrek nonbait that car must have something wrong with it somewhere for it to be selling so cheap; horra hor, ba, zein zen plater honen \bekatua here's the problem with the dish
Euskara Ingelesa hiztegiaren. M. Morris. 2009.